I am grannen Svensson.

Jag är. Jag är som din granne. Jag har ett ungefär likadant boende som du. Jag har en styck make. Jag har ett styck bonusbarn som vi här kallar Kim eller Ungen. Och jag längtar efter fler barn! Jag tjänar ungefär lika mycket pengar som du, lite mer eller lite mindre. Jag går upp vid ungefär samma tid som du på morgonen och går och lägger mig ungefär samtidigt som dig på kvällen. Jag tränar några gånger i veckan som du ungefär. Jag går gärna på promenader med mannen, så som även ni gör. Jag gillar de tv-programmen som du brukar se på, jag läser en hel del, kanske lite mer eller lite mindre än du. Jag köper mig någon gång en tidning om hälsa, kläder eller inredning, så som vi alla göra ibland. Jag lagar mat varje dag. Som vi måste. Är missnöjd med valken på magen. Visst är den enerverande? Jag är ganska lik dig. Och här får du, precis som du längtat efter, insyn i grannens liv. Jag är Svensson. Grannen Svensson.

Synd Nr 4

Varje gång jag tittar i spegeln möts jag av denna synen!

Jag börjar bli trött på färgen, men den försvinner inte hur många "Grattis och vad kul för deras skull" tankar jag än tänker. Jag skulle vilja vältra mig i avund i ca ett halvår, sen damma av mig själv och ta tag i livet.
Ett liv som inte verkar gå min väg.
Eller går det inte för att jag inte förväntar mig att det inte ska gå? Jag förväntar mig avund och att aldrig få bli nöjd och glad. Idioti borde även det vara en dödssynd. Det ägnar jag mig en hel del åt.
Ikväll ska det promeneras med en vän som har samma problem som jag och jösses vad vi kommer lysa grönt.
Så är ni i syd Sverige och ser ett enormt starkt grönt sken, bli inte rädda, det är inte Aliens, utan endast jag och min vän på promenix!

Blir man grön av att käka kryptonit alltså?