I am grannen Svensson.

Jag är. Jag är som din granne. Jag har ett ungefär likadant boende som du. Jag har en styck make. Jag har ett styck bonusbarn som vi här kallar Kim eller Ungen. Och jag längtar efter fler barn! Jag tjänar ungefär lika mycket pengar som du, lite mer eller lite mindre. Jag går upp vid ungefär samma tid som du på morgonen och går och lägger mig ungefär samtidigt som dig på kvällen. Jag tränar några gånger i veckan som du ungefär. Jag går gärna på promenader med mannen, så som även ni gör. Jag gillar de tv-programmen som du brukar se på, jag läser en hel del, kanske lite mer eller lite mindre än du. Jag köper mig någon gång en tidning om hälsa, kläder eller inredning, så som vi alla göra ibland. Jag lagar mat varje dag. Som vi måste. Är missnöjd med valken på magen. Visst är den enerverande? Jag är ganska lik dig. Och här får du, precis som du längtat efter, insyn i grannens liv. Jag är Svensson. Grannen Svensson.

Andras åldrande

Andras åldrande ja, mitt tycker jag nämligen inte om att prata om.
Idag när jag åt frukost tittade jag på ett "talkshow" program på tv3 och gäst var Ted Danson!

Ni vet, killen som äger baren i Cheers och är den biologiska pappan i Tre män och en baby, och Tre män och en liten tjej.
Den här killen


JA han tänker ni.
Ja han, fast inte nu längre. Nu ser han ut så här

    

Han har blivit lite till åren. Och jag, som uppenbarligen inte hade vaknat, blir förvånad. Uppriktigt förvånad.
"VA? Är han SÅÅÅÅ gammal" lät det i mitt huvud.
Jag älskade ju Tre män och en baby 1992 så det vore ju märkligt mon Ted Danson inte åldrats.
Men ändå. Detta var min onsdagsmorgons reflektion. Man kan inte säga att min hjärna gå på högvarv, det kan man inte.