Drömmar
I natt drömmde jag.
Inte så ovanligt att man drömmer. Alla gör det.
Men nu till min dröm.
Jag var flykting, i krig.
Jag var i ett annat land, minns inte vilket. Befolkningen var mörkhyad. Jag var vit, så som jag är nu.
Jag åkte vattenrutschbana med ett gäng muslimer. (Viktigt att de var muslimer)
Helt plötsligt så får vi inte åka mer. Någon skriker att vi måste gömma oss, fort fort.
I poolen nedan för vattenrutschbanan sitter en pojke med stora bruna ögon och tittar på mig. Han är alldeles ensam, han är ca 4 år gammal, sträcker fram handen och säger:
-Zacharias.
Jag tar honom i min famn och springer.
Vi kommer in i ett litet rum där vi får sitta. Där finns ingen mat, inget vatten, inget ljus.
Muslimerna får sitta i ett annat rum längre in, mer gömda.
Det kommer mörkhyade män och kvinnor och förser bort en man.
Alla gråter för han fick inte ta med sin bönematta, rökelse, dotter och fru.
På kvällen kan vi sitta ute på en balkong, i träden nedanför klättrar ormar stora vita boaormar.
Inte så ovanligt att man drömmer. Alla gör det.
Men nu till min dröm.
Jag var flykting, i krig.
Jag var i ett annat land, minns inte vilket. Befolkningen var mörkhyad. Jag var vit, så som jag är nu.
Jag åkte vattenrutschbana med ett gäng muslimer. (Viktigt att de var muslimer)
Helt plötsligt så får vi inte åka mer. Någon skriker att vi måste gömma oss, fort fort.
I poolen nedan för vattenrutschbanan sitter en pojke med stora bruna ögon och tittar på mig. Han är alldeles ensam, han är ca 4 år gammal, sträcker fram handen och säger:
-Zacharias.
Jag tar honom i min famn och springer.
Vi kommer in i ett litet rum där vi får sitta. Där finns ingen mat, inget vatten, inget ljus.
Muslimerna får sitta i ett annat rum längre in, mer gömda.
Det kommer mörkhyade män och kvinnor och förser bort en man.
Alla gråter för han fick inte ta med sin bönematta, rökelse, dotter och fru.
På kvällen kan vi sitta ute på en balkong, i träden nedanför klättrar ormar stora vita boaormar.
Inte så intressant men, jag kände sådan tillhörighet till de andra flyktingarna, till pojken som blev min, Zacharias, förtvivlan för mannen som fick lämna sin fru och dotter.
Paniken över att inte veta vad som skulle hända.
Det kvittar vad man drömmer, men visst är det häftigt att något så overkligt kan kännas som hela ditt liv. På riktigt.
Vi borde drömma mer, få gå i någon annans skor en stund.
Kan aldrig skada.
Vi tar och spelar en drömlåt!
Kommentarer
Postat av: Anders Jacobsson
Alltså! Jag brukar drömma om att jag räddar världen från antingen demoner elr aliens. Dessutom kan jag flyga, står i kontakt med änglarna i Himlen, äger oftast hotell, nöjesställen, nattklubbar mm. Ja såna där ödmjuka saker... Pusseluss.
Trackback
