Räddar världen?
Idag ska jag rädda en liten liten del av världen.
Kan låta stort, men det är inte så mycket med det.
Jag gör det lite då och då. Tar ca 30 min år gången.
Jag har aldrig sett på det som rädda världen själv, men en kär vän svarade enligt mig extremt märkligt när jag bad henne följa med.
-Nej, de där rädda världen projektet kan du ha för dig själv.
Då intog jag fågelholks position.
? Va? Va var det för svar?
Och så svarar en av mina närmsta.
HUR tänker då resten av världen?
Hur?
Jag är blodgivare. Så jag rätt att få blod om det händer mig något och jag eventuellt skulle behövas fylla på?!
Nej det är inte så det funkar, men visst är det så man tänker, att om det skulle hända dig ,dina barn, dina föräldrar, dina vänner, dina syskon, alla dina nära något så finns det flera liter bara till dig (dem) om så skulle behövas, men ack nej. Det BRIST, och det betyder som det låter, att det inte finns tillräckligt med blod, inte alls tillräckligt, inte ens i närheten.
Jag som kvinna få lämna var 4:e månad. Var 4:e!! Inte så speciellt ofta.
Men då tömmer de iaf mig på en liter eller så?
Nej, 4 dl, 4 dl. Var 4:e månad. Inte så mycket det.
Idag drar jag med mig mannen. Han får lämna var tredje månad. Så vår familj kan ge knappt 4 liter om året.
Blodet kan bara sparas i 48 dagar. Sen är det oanvändbart. Tyvärr. Men tanken på att mitt blod, min mans blod, har gets till någon, hängt bredvid någon som var sjuk, hjälpt till att hålla dem vid liv, känns ganska stor.
Ja kanske kanske har vi räddat en liten liten del av världen.
Jag vet, att homosexuella män inte får ge. Och att det känns sjukt och fel.
Men det är en lam jäkla ursäkt till att inte själv knalla iväg.
Om alla hade resonerat så. Får inte dem ge ska inte jag. Då hade vi garanterat dött hela högen.
Ge, ge en liten liten del av dig själv och rädda en liten liten del.
Om vi alla hade gjort det, då hade vi kanske räddat världen.
